övning 8.1 Bibliotek 2.0

Vad jag tycker att är påfallande i de flesta texter om Bibliotek 2.0 (och veckoartikeln är inget undantag), är alla de lysande möjligheterna. Skribenterna räknar upp alla fina finesser som gör det möjligt för användarna att delta i skapandet av ett biblioteks webbsidor och göra dem till "sådana sidor som användarna (både personal och besökare) vill ha". Och det finns många fina idér.

Själv har jag fastnat främst för fritt taggande och för att ha webbsidornas sakinnehåll i wikiformat, så att personalen kan uppdatera sidorna när det behövs. Taggandet kundekanske ske i samband med sådana funktioner som redan finns i t.ex Helmet, som möjligheten att ge stjärnor åt böcker och skriva egna recensioner.

I veckoartikeln tycker jag om författarnas definition av Bibliotek 2.0. Den hänger inte upp sig på tekninken utan på innehållet, dvs att sådana tjänster, som framgångsrikt når användarna, evalueras regelbundet och använder sig av kundernas egen insats kan definieras som 2.0, oberoende om tjänsterna är fysiska eller virtuella. Jag gillar att de uppmuntrar till analys av de nuvarande aktiviteterna och till att inte slänga ut barnet med badvattnet. Det blir mindre hype och mera kött på benen på ideérna såhär.

I motsats till många andra 2.0 entusiaster ser de också att alla bibliotek inte har så stora möjligheter till att förändra sig tekniskt i ett nafs. Och det kommer också i ett kort stycke fram det som jag saknar hos en del skribenter, dvs att tidsbrist råder på biblioteken. Men några egentliga råd för hur man ska gå till väga i praktiken hittade jag inte hos dem. T ex. sådant vi diskuterade på närstudieträffen, som att en profil i något socialt medium där inget händer kan vara ett slags marknadsföring, men inte i sig är Bibliotek 2.0.

Det som Gunnar tog upp på närstudieträffen och som inte diskuteras alls i våra texter är frågan om underlaget, alltså hur många människor behövs det för att göra en levande web 2.0 webbplats. Detta kanske inte är ett broblem för stora amerikanska städer eller universitet, men för mindre enheter kan det bli svårt att åstadkomma t.ex ett tilltäckligt stort taggmoln för att det ska ge något mervärde och bli självreglerande. Kanske svaret faktiskt är nationella bibliotekssystem.