Mitt bibliotek 2.0, övning 8.2

När ett bibliotek ska förnya sig och ta till sig nya sätt att se på den egna verksamheten gäller det att fundera noga på vad man är ute efter och vad som kan tänkas fungera för det aktuella biblioteket. Man ska bekanta sig med den nya tekniken, men alltid utnyttja den på innehållets villkor.

Jag bekantade mig med San Mateo Public Librarys Delicious-konto för att se hur man där använt socialt taggande, eftersom jag tycker det verkar som en fiffig verksamhet för biblioteket. I diskussionerna på närstudieträffen var det ganska stor enighet om att det kunde vara ett sätt att få bibliotekets samlingar mer lättsökbara för biblioteksbesökarna. Det skulle också kunna vara en strålande möjlighet till att få både enskilda artiklar och äldre litteratur indexerade/taggade.

San Mateo Public Librarys strategi är att klassificera alla taggar, dvs börja varje tagg med klassificeringskoden. Detta funkar säkert för vana biblioteksanvändare och bibliotekarier, men det resulterande taggmolnet ser ganska roligt och rätt förvirrande ot ut.

I mina ögon ser taggarna inte särskilt inbjudande ut. Det tog en stund för mig också att begripa vad det var frågan om. Ett problemet är också att Delicious inte hittar halva taggar, vilket gör att ingen som söker på ett enkelt ämnesord någonsin kommer att hitta fram till San Mateo Public Librarys resurser om det ämnet. För att inte tala om vilken tröskel det blir för en icke-professionell användare att skriva egna taggar.

För mitt eget bibliotek skulle jag alltså hellre välja en taggningsstrategi med söktermer utan koder. Och så skulle jag också vilja hålla officiell klassificering tydligt skild från och markerade i förhållande till användartaggarna. Gärna så att man kan se bara den ena sorten om man vill. Eftersom nättjänster som Delicious trots allt kan försvinna mitt i allt, skulle jag föredra ett taggningssystem innanför bibliotekets egen webbplats, men om det visar för svårt borde man i alla fall ha en tydlig länk från och till bibliotekets hemsida. Detta saknas i San Mateo-systemet. Om man frånser den inneboende osäkerheten med Delicious, är det ju på många sätt en strålande ide att alla som söker taggar där kan hitta till mitt biblioteks resurser.

***

Jag undersökte också Mellersta Esbos biblioteks och New York Publik Librarys YouTube-kanaler, för att se om You Tube verkar användbart för mitt bibliotek. Resultatet är inte så uppmuntrande. Kontona är öppnade i mars respektive september 2008 och har ännu inte lockat så många prenumeranter eller vänner. Mellersta Esbo bibliotek har på ett år bara fått 6 prenumeranter, 3 vänner och inga kommentarer, medan NYPL på ett halvt år har fått 296 prenumeranter, 18 vänner och 3 kommentarer. Då ska vi minnas att Mellersta Esbo har några tiotals tusen invånare medan, New York City har långt över 8 milj invånare.

Innehållet i de båda bibliotekens videoklipp är delvis liknande. Bägge har snuttar av diskusioner och författar- och konstnärs intervjuer. NYPLs snuttar är egenligen puffar för program som finns tillgängliga också i sin helhet, medan Keskaris snuttar är smakprov på aktiviteter i biblioteket och obland små lustigheter.

Som forum för användardeltagande verkar YouTube inte funka alls. Det blir inte ens några diskusioner, och något användarskapat innehåll är det inte tal om. Som ett marknadsförande inslag kan det fungera och det har ett klart underhållningsvärde, men jag måste säga att som Bibliotek 2.0-element får YouTube underkänt av mig. Att som Åbo stadsbibliotek ha länkar till informationsvideor På You Tube funkar också, men saknar fortfarande ömsesidighet. Jag kan nu inte komma att tänka på något egntlig 2.0-användning som mitt bibliotek skulle kunna ha av YouTube även om det kan ha sin 1.0-nyttighet.