Jag sällar mig också till skaran som är tveksam att skriva in mig på en mängd olika sociala nätverk som tar sig friheten att behålla mina uppgifter fast jag skriver ut mig. Av den anlednngen gick jag in i Orkut, eftersom jag redan finns i Googles rullor, för att undersöka eventuell biblioteksaktivitet där. Den aktiviteten var inte överväldigande, måste jag säga.

Med sökordet Libraries fanns där främst indiska bibliotek som fanns där med sidor som inte verkade särskilt officiella och som inte är särskilt aktiva. Libraries of India hade 30 medlemmar/vänner. Librarian - PESIT library har 19 medlemmar/vänner, senaste inlägg är från oktober förra året. De flesta biblioteksprofiler är av den här arten.

Det finns en profil för Manchester Libraries, utan en enda vän startad i september 2008. Bibliotekarien som satt upp den kommenterar att hon vill försöka se hur många britter som använder Orkut. Populariteten verkar inte vara överväldigande.

På de forum där det finns (eller har funnits aktivitet) verkar det vara lite oklart vad man vill tala om. Vissa ställer frågor till bibliotekarier som inte svarar. Nån tråd handlar om att nån vill ha tag i människor som hör till ett visst bibliotek, det kommer en lång rad svar, men sen blir det det inget mer.

Orkut verkar inte vara ett forum som särskilt bra lämpar sig för biblioteksverkssamhet, särskilt inte i Finland. Med sökordet Kirjasto hittade jag heller ingen biblioteksprofil och på kirjastot ingen träff alls.

Om faror: med sökordet library kom jag till en grupp som heter Hackers library (med 70228 medlemar/vänner, inget vanligt bibliotek!). Där hittade jag en tråd med frågor och råd om hur man crackar ett orkut ID. Trots att gruppens ägar menar att han stryker allt som handlar om hacking/cracking på webbforum. Visst har det sina risker att vara med i sociala webbnätverk, men inte bara integritetsproblem. Den tid som går åt till att engagera sig i sociala nätverk är inte ringa, vilket betyder höga konstnader för ganska liten nytta, åtminstone om man inte hittar goda strategier för att faktiskt locka ánvändare till biblioteket via nätverket.

Så var det sociala webbnätverk som gällde

Nu har jag också ett Delicious-konto. Jag kan definitivt inte säga att jag skulle behärska det här prenumererandet och taggandet (nåja det sistnämnda är kanske inte så svårt) men framför allt hur jag ska ordna mina bokmärken. Har inte ännu hittat någon organisationsfunktion. Ska arbeta vidare på det.

Nå, till Lassie projektet och fallstudien över vad bibliotek kan ha för nytta av Facebook. Den här texten upplevde jag som ganska lam. Problemet med en fallstudie är just det att det är svårt att dra några generella slutsatser ur den. Särskilt eftersom den är drygt ett år gammal och det visade sig att det vid tidpunkten för ubndersökningen var oklart hur intresserade biblioteksanvändarna egentligen är av att bli vän med bibliotek på Facebook.

Uppräkningen av ett antal biblioteksrelaterade facebookapplikationer var inte särskilt upphetsande. Detta gäller också för konstaterandet att deltagarna i Lassieprojektet hade olika inställning till och upplevelser av Facebook och den professionella nyttan av det. Man kan väl inte kalla det för revolutionerande resultat. Folk är olika. Egentligen tyckte jag kanske att det mest förvånande var att så få lät bli Facebook p.g.a. de uppenbara integritetsproblemen med webbplatsen.

Det matnyttigaste (om också inte särskilt nytt) tycker jag finns bland rekommendationerna för hur bibliotekarier kan och borde närma sig och använda Facebook. Och insikten att om man vill göra det måste man ta sig tid (och det kan vara ganska tidskrävande) att följa med och lära sig förstå hur sociala nätverk fungerar och varför de blivit så populära. För att kunna göra det måste man göra egna upptäcktsfärder i Facebook.

Här passar det kanske med en parallell till vår kurs. Det tar alldeles fantastiskt mycket tid att försöka förstå sig på varje enskilt forum som vi bekantar oss med. Ofta känns det bara som ett förvirrat kaos när man försöker hitta fram till olika funktioner.

Vossartikeln om taggar

Jag måste säga att jag känner mig väldigt uppfriskad av Voss' kollosalt akademiska sätt att närma sig ämnet, samtidigt som han gör mig rätt förvirrad. Min erfarenhet av taggning begränsar sig till det lilla jag gjort på kursen och eftersom hans infallsvinkel är så teoretisk och min praktiska referensram så liten så har jag lite svårt att se skillnaden mellan hans uppfattning av taggning och vanlig indexering. Men det ljusnar medan jag skriver det här.

Det som han nog säger, men som jag tycker Meredith G. Farks får fram mycket tydligare i Social Software in Libraries är att när, låt oss kalla dem (oss?) amatörer taggar egna eller andras alster sker det slumpmässigt, utgående från det egna behovet och den egna synvinkeln, medan indexering med kontrollerad vokabulär kategoriserar verk mer generellt och framför allt undviker problemen med homonymer och synonymer. Så som taggningen ser ut för det mesta beror det på taggaren om man får med alla alternativa sökord när det gäller synonymer, medan homonymer är ännu svårare att tampas med.

Det som Voss poängterar i slutet av sin artikel, om att utvecklingen av intelligenta taggningsystem skulle vara bättre än alla elaborereade algoritmer, tycker jag är intressant. Här vill jag kommentera Bens erfarenhet av Delicious, som jag delar. Varför är det så svårt (omöjligt?) att tagga med fraser, det är ju obegripligt särskilt som engelskan ju bara har särskrivningar. Det borde ju vara en enkel sak att fixa, jämfört med alla övriga svårigheter som ska överkommas. Det är inte få frågor som kommer fram i Voss' lista av typologier.

Jag tycker ändå att Farks är redigare och mera ingående och praktisk i sitt kapitel Social Bookmarking and Collaborative Filtering.

YouTubeartikel

Nu hittade jag en artikel om YouTube av Jeremy Reimer i Ars Technica, den är från 2006 och det skulle vara intressant om trenden stämmer ännu. Det intressanta som kommer fram i artikeln är alltså att Det främst är medelålders höginkomsttagare som tittar på YouTube, även om det är yngre människor som oftast står innehållet.

Visst blev jag lite överraskad över det resultatet. Men jag är också medelålders och visst roar det mig ibland att surfa på YouTube och titta på både ditt och datt.

Wikiartikeln

Jag har sökt lite runtomkring efter lämpliga artiklar om YouTube och JustinTV. Om YouTube finns det för mycket så jag har ännu inte valt någon, men om JustinTV har jag inte hittat så mycket, så jag valde följande grej ur New York Times: Welcome to their world som handlar om människor som filmar sitt liv och sänder filmen direkt via någon kanal, bl.a. Justin TV.

Fast jag har hört om fenomenet hade jag inte helt insett att människor faktiskt gör sina egna Big Brother-grejer. En kvinna lyckades göra sig känd som sångare genom att filma sig dygnet runt. Justin TV började också så att en ung man filmade sig själv dygnet runt (utom det allra privataste) och nu är det big business som har hållit på ca ett år. Människor sänder sina liv i kortare eller längre bitar. Jag är lätt förstummad och finner det faktiskt obegripligt, främst att nån orkar vara intresserad av att ta del av sånt. Nu måste jag hitta min röst igen.

Har Wikipedia svårigheter?

Förra veckan läste jag en kolumn i Metro, där skribenten konstaterade att Wikipedia har problem med anonyma vandaler som medvetet skriver felaktigheter. Jag vill kolla en bättre källa eftersom skribenten inte nämnde några källor alls. Och nu hittade jag en i artikel i The New Yorker från 29.1 där Noam Cohen närmare går in på att Wikipedia faktiskt, högst sannolikt, ska ändra sin policy och inte låta anonyma redaktörers förändringar omedelbart synas på webben, utan granska dem först. Intressant!